Emy Cederblad

Fredagen den 10/3 kom och vi åkte in till Lund. Samma kontroll som sist & med samma resultat. Lite besviken men vi fick möta en väldigt gullig läkare som gjorde bedömning att återigen avvakta för att se om kroppen kan komma igång av sig själv under helgen... Hem igen men denna gången med en konkret plan. Om ingenting har hänt innan tisdag 14/3 (beräknad födelse) så blir det igångsättning. Förlossningen skulle ringa oss tisdag efter ronden som är runt 09. Behöver jag säga att helgen släpade sig fram?

09.40 ringer förlossningen tisdag morgon & vi är välkomna in. Nervösa kör vi mot Lund ... 11.40 tar jag första "shoten" som ska sätta igång förlossningen.

Tisdagen går, onsdagen likaså & jag börjar bli otålig!! Varannan timme kontrolleras bebis & varannan timme serveras det även shots till mig. Drop sätts in för att sätta fart på processen ytterligare... Vilket visar sig hjälpa. Natten mellan onsdag & torsdag är riktigt jobbig & torsdag förmiddag går vattnet & jag erbjuds lustgas. Efter någon timme föreslår de även epidral, jag tackar först nej men efter en stund ångrar jag mig & epidral sätts in. 

Timmarna går & vi kämpar på. Vid 20 kontrollerar barnmorskan bebis - som fortfarande ligger ganska högt upp vilket förvånar. Hon resonerar då med oss kring möjlighet med kejsarsnitt då han inte flyttat ner trots långtgående förlossning. Runt 00 kommer läkare & ska kontrollera bebis igen för att se vad som har hänt sedan sist ... Han ligger fortfarande högt upp & läkaren rekommenderar därför nu kejsarsnitt - hon misstänker eventuellt att mitt bäcken är för trångt. Efter 2,5 dygn är jag ganska trött & vill bara få träffa min bebis så jag säger snabbt ja till kejsarsnitt, jag är så redo. 

Därefter går det snabbt. Cirka 30min senare rullas jag ner & 01.32 kommer han! Prinsen som därmed blir sagans slut .... ❤️

53cm lång, 3890gram ren kärlek!