Så blev det äntligen april 2020 ... Ett år kan gå fort, men det kan också gå väldigt långsamt. På dagen ett år ringer jag återigen RMC, berättar mitt ärende. "Jaha, ja. Då får ni skicka in egenremiss. Finns på hemsidan." Och så var det med det, än en gång visar de sina unika okunskaper i professionellt bemötande. Jag hittar egenremisserna, vi fyller i och sedan än en gång, vänta. Är det något som jag är bra på så är det att vänta ... Herregud som jag kan vänta!!
Hösten kom och så gjorde även remiss till kurator via RMC. Historien upprepas, än en gång är det dags för mig att tillsammans med min partner granskas av en främling (bör tilläga att kuratorn var fantastisk). När den "psykosociala" delen är över och godkänd kom nästa remiss till att ta blodprov - för att se så att vi inte bar på några blodsjukdomar. Vi får bekräftat att dessa också ser bra ut, så nu är nästa steg för min sambo att lämna spermaprov, två stycken med några veckors mellanrum. I samband med detta lämnar jag blodprov för att kolla värdena på min sköldkörtel men också röntgen av mitt hjärta ... Vi blir uppmanade att ringa RMC när spermaprov är lämnat.
"Jaja, för din partner XX" "Nää, alltså det var över fem år sedan det tog slut och vi hade kontakt med er". Jag orkar inte lägga ner mer energi på det än så, är bara glad att min nuvarande sambo slapp höra hur sköterskan uppgav min förra dettas namn i samband med att jag ringer för att bekräfta att alla prover nu är lämnade ...
December 2020, jag sitter i bilen när telefonen ringer. Skyddat nummer- hjärtat slår alltid lite extra när det är skyddat nummer som ringer. De har fått in ett återbud och undrar om vi har möjlighet att komma redan dagen efter för att träffa läkare och donationskoordinator. Jag tackar ja rätt upp och ner, vi får omprioritera i kalendern.
"Och er adress är XX?" ... Jag skruvar på mig lite i stolen, tittar på min sambo, harklar mig och säger "den adressen bodde jag på för över fem år sedan". Är det konstigt att det blir missar i vården tänker jag sedan tyst ... Vi får besked på att allt ser bra ut, alla prover och kontroller är godkända. Läkaren gör en kontroll av min livmoder som också ser bra ut. Koordinatorn informerar oss därefter om läget: 12 till 18 månaders väntan på donator. Vi blir fotograferade för att de ska kunna matcha donator (de försöker i den mån det går att gå efter våra färger och drag). När vi lämnar RMC känns det som om vi har kommit flera mil närmare mål ...
0 kommentar(er)
