Alla som ruvar vet att det är dagarna fram till testdagen som är de mest psykiskt påfrestande.. Du vill bara veta för att ha ngt att förhålla dig till & därmed gå vidare med. Du överanalyserar allt & känner efter, herregud vad du känner efter!! Allt kan om du vill riktigt mkt vara gravidsymtom, tro mig. Men även tvärtom- känner du absolut ingenting på en sekund eller två så är hoppet ute. En riktig berg&dalbana med andra ord.
Hade bestämt mig för att testa dagen före den riktiga testdagen av den enkla anledningen att vi skulle flyga riktigt tidigt på testdagen & jag ville få möjlighet till att smälta resultatet oavsett utfallet innan resan.
Den dagen var alltså i torsdags!! Vaknar därför orimligt tidigt, runt 04. Ligger & vrider & vänder mig fram till 05.30 då jag bestämmer mig för att riva av plåstret & ta reda på resultatet... På lite darriga ben går jag in på badrummet, läser noga bruksanvisningen & sätter mig sedan för att kissa.
Timglaset som visas snurrar runt, runt i vad som känns som en evighet. Men tillsist dyker texten upp, den som jag väntat på nu i flera år ... "Gravid". Det är fortfarande för sjukt för att ta in ❤️
