... Har varit minst sagt påfrestande!
Shit vilken psykisk utmaning detta är & det trodde jag aldrig. Jag trodde att så länge jag bara får ett positivt resultat så är allt lugnt - men oj så fel jag hade.
Dagarna kantas av ständig oro, analyserade & googlande. Det har inte heller hjälpt av att vi inte varit hemma, utan i Kroatien. Har inte kunnat njuta av resan särskilt mycket, nä.
Status just nu är inte speciellt mkt, vilket nog är det som oroar mest!! Vill må illa, vill ha ont i brösten - det hade varit så mkt en bekräftelse på att det händer ngt där inne & att allt är som det ska. Vet att det är tidigt med kände mer i veckan som var än vad jag gör nu ... Då var brösten ömma & varma & jag hade en del illamående. Nu känns brösten ytterst lite, när jag trycker på dem & illamåendet vet ifan om det mer är önsketänkande än faktiskt illamående.
Nu kan jag inte göra mer än vad jag gör, utan enbart invänta ultraljud som är den 2/8. Det blir långa veckor dit ...
Får njuta av utsikten så länge & andas.
0 kommentar(er)
