Emy Cederblad

Dagen efter midsommar och 18 dagar efter insättning är äntligen testdagen kommen, dagen som vi väntat på nu i sex år. Vi är på några dagars semester i Dalarna. Jag vaknar tidigt, tidigt och smyger upp till toaletten. Handen skakar lite när jag plockar fram graviditetstestet för att sedan sätta mig och kissa ... Efter vad som känns som en evighet kommer texten fram: "Inte gravid". Det känns bokstavligen som om orden hånar mig. Inte gravid, så mycket för det. Alla förhoppningar, all längtan, all väntan och allt jobb ... Förgäves. Jag går tillbaka till sängen, väcker min sambo med orden "det var negativt". Vi ligger tysta en stund, vad finns det att säga? Ord är nog överflödiga för ingen av oss hittar dem. Tillslut säger han "Jag går ner och börjar med frukosten". Så var det med det, "jag går ner och börjar med frukosten" ... 

Vi packar bilen under tystnad, semestern i Dalarna är slut och det är nog vi med. Jag skäms, skäms för att jag inte klarar av något så självklart som att bli gravid. Skäms över att jag inte känner någon glädje över att en av mina bästa vänner fått sitt första barn bara två dagar tidigare, en flicka. Planerat kejsarsnitt, så vi har haft hennes hund med oss dessutom. Är jag en ond människa som mest känner avund när hon skickar bilder på den perfekta lilla flickan?! Ögonen fylls av tårar när jag i bilen på väg hem sms:ar mina systrar "det var negativt" ...
Väl hemma var det dags att lämna beskedet till RMC också, via en telefonsvarare, TELEFONSVARARE!! Jag lämnar ett meddelande där jag mellan ulkandet får fram "det var negativt". Därefter är det tyst från RMC, inget samtal för att kolla hur vi mår eller liknande kommer.