Emy Cederblad

Våren 2015 ... Alltså sex år efter att vår resa tog sin start ringde telefonen. Ett samtal som vi nu längtat efter och väntat på i sex år. Där fanns en donator för oss, där fanns nu en chans för oss att få bli föräldrar. Nu väntar några veckors planering och medicinering för att förbereda min kropp på vad som komma skall. Min cykel måste synkas med donatorns ... Och jag måste på min cykel dag 1 påbörja behandling med Progynon, Folacin & B12. Sagt & gjort! Nu känns det nästan som om vi är i mål, sex års väntan är över ...  Cykeldag 10 kommer & jag åker in för ultraljud av slemhinnan på livmodern. Vågade inte kissa innan (oklart varför) så barnmorskan som ska utföra ultraljudet ser absolut ingenting, utbrister istället "Gå och kissa". TACK är det enda jag tänker. Slemhinnan ser fin ut konstateras det efter utfört ultraljud, ännu en seger.
Dolt nummer, vid detta lag slår mitt hjärta värre än en skrämd hares när det är dolt nummer som ringer... "Hej Emy. Jag ringer från RMC och vill bara berätta att fem fina ägg var resultatet av utplock". FEM!! Fem fina ägg dessutom ... Den dagen gick jag som i ett rus. Nu är vi alltså framme vid målsnöret, så känns det i alla fall. Det var så också dags för att lämna spermier för befruktning, detta görs samma dag.
Dagen med stort D kom äntligen! Dagen för införandet av ägget. På plats på RMC får vi höra att endast ett ägg har klarat sig och fortsatt sin celldelning, alltså är detta det första och enda försöket ...