År 2010 köper vi hus. Men inte heller det blev som vi tänkt, efter konstaterad fuktskada i huset tar vi beslutet att flytta hem p g a omfattande renovering. Han till sina föräldrar, jag till mina av praktiska själ. Med det följde att vi även skrev oss på respektive adresser, utan en tanke på konsekvenserna, vi ägde ju ett hus tillsammans. Så här var vi nu, tillbaka till ruta ett. Trots flertalet försök att försöka påvisa att vi visst det är tillsammans och vill fortsätta vårt liv tillsammans, som om inte det delade ägandeskapet av ett hus vore bevis nog. Patientnämnden kopplas in, likaså de olika antalet firmor som var inkopplade under renoveringen (för att bevisa en fuktskada och renovering) ... Men utan resultat, vi får avslag och får höra "regler är regler". Vi skriver oss snabbt på samma adress fast än det dröjer ytterligare ett år tills renoveringen är klar.
2012 och vi får äntligen, igen, sätta upp oss i den berömda äggdonationskön. Tre år har alltså gått sedan vi för första gången tog kontakt med RMC ...
Men! Det är inte bara att ta kontakt. Kurator är första "stoppet" där vi granskas individuellt men också som par. Missbruk finns det i bagaget? Misshandel, är det något som vi upplevt? Kontakten till föräldrar, syskon - hur ser den ut? Skilda föräldrar? Psykiska sjukdomar, förekommer det? Här fick vi OK-stämpel, så vidare till nästa "check".
Kontroll av mitt hjärta, blodprover (för att kontrollera eventuella blodsjukdomar), spermaprov, sköldkörtelprov... Och så tog det stopp igen. Mitt sköldkörtelprov var inte bra. Levaxin sattes in, nya prover. Höjd dos av levaxin, nya prover, höjd dos av levaxin, nya prover och så fortsatte det fram till början av 2014 då värdena äntligen såg OK ut. Detta efter flertalet experter kopplats in samt en hästdos av levaxin ... Äntligen, nu var det "bara" att vänta på rätt donator.
1 kommentar(er)
