Maj 2021, sitter med spänd förväntan till premiären av programmet "Var fan är storken?" och tänker att äntligen, äntligen kan ofrivillig barnlöshet få lite utrymme i media, tack Carina Berg. Men tyvärr, det blev platt fall. En gravid Carolina Gynning skymtas i början av programmet och utbrister högljutt och aningen överexalterad: "ASSÅ när jag står sådär framför spegeln och speglar mig så är röven lika stor som magen så man vet ju inte vad som är fram eller bak!". För de som aldrig kommer få uppleva detta känns detta mest som ett, hån?! Likaså när Berg och Kenza sitter storgråtandes med magarna i vädret & uttalar sig om "sina resor" ... Förlåt!! Men en av er har redan inte bara ett, men två barn och är gravid med det tredje, den andra har ett barn och väntar sitt andra och är dessutom under 30 när programmet spelas in. Menar inte att deras resor inte räknas, var och en till sitt eget lilla helvete men för oss som inte kan känns detta snack mest som "ni vet inte riktigt vad ni pratar om". För oss som inte kommer att vara en av dem där det sker ett "mirakel" infinner sig mest en känsla av uppgivenhet, ensamhet (de kan, men inte jag) och faktiskt - avundsjuka ... Blir också trött på Bergs lite småfnittrande röst som utbrister "Hur kunde jag fråga om ägg är ett djur - det är en konstig hjärna den här gravidhjärnan”. Tyst tänker jag: tar du det här på allvar? Jag för min del visste inte att det fanns en gravidhjärna ...
Men! Jag gav programmet fler chanser och tur var det - för de andra avsnitten kändes mer seriösa och belös barnlöshet ur fler synvinklar och hur det kan drabba par på olika sätt. Så, trots allt: tack Carina Berg för att du valde att belysa detta viktiga ämne och att du delade med dig men framför allt fick andra att dela med sig. Jag hoppas så att det fick fler där ute att känna sig stärkta i sin resa och framför allt att de inte är ensamma.
0 kommentar(er)
